Gud va jag är glad att jag har människor i min omgivning som gör mig glad. Igår chattade jag med min underbara storebror och båda hade webkamerorna igång. Vi satt och gjorde fula miner till varandra och sen skickade han ett klipp och sa att det va på mig när jag sjöng i melodifestivalen. Hjälp tänkte jag för jag visste ju att min andra bror hade filmat, tänk om dom lagt upp det på tuben utan att säga nått. Men så var inte fallet utan det var ett klipp på en kvinna som försökte sjunga opera. Det var en kvinna med någon form av utvecklingsstörning och visst det är taskigt att skratta åt sådant det erkänner jag. Men jag skrattade så tårarna sprutade och jag såg att Fredde skrattade åt mej och då skrattade jag bara ännu mer!

Ibland är det inte så mycket som behövs för att bli på bra humör. Ett roligt skämt eller video-klipp, en komplimang när man minst anar det eller bara en vän som kommer på besök och kollar på dåliga komedier tillsammans med en.

Jag är inte på topp nu och det är därför det går segt med uppdateringarna men det kommer bli bättring, det blir det alltid förr eller senare. Jag kommer kämpa med näbbar och klor för att fortsätta va en evig optimist, inget ont som inte har nått gott med sig som det så fint heter. :)

Jag har en sjuk hemlängtan till Vimmerby just nu, saknar min familj och mina vänner där massor. Samtidigt vill jag inte lämna livet jag har börjat bygga här i Kalmar för let's face it, det har varit en väldigt nyttig erfarenhet att flytta hit. Jag råder alla att om så bara för en kort period, lämna tryggheten och prova på att bo någon helt annanstans, minst tio mil bort. Det gör att man får perspektiv på saker och ting på ett helt annat sätt.

puss o kram o nyp i stjärten!

MAULIN!!