Det är lustigt hur en stad kan ha en så sjukt helande effekt. Just nu är jag uppe i huvudstaden och redan när jag klev av tåget igår så kände jag hur jag bara kunde andas ut. För även att jag har världens bästa föräldrar så tär det på psyket att bo hos dom när man är van att bo själv. Sen har inte mitt humör varit på topp, har haft en rejäl down period som nu börjar gå uppåt :) . Jag är fortfarande osäker på vad jag ska bli när jag blir stor. Men hoppas att den här hösten ska ge mej lite insikt i den frågan.

Nu ska jag fortsätta mitt helande genom en färd till Grönan med världens bästa kusin och min underbara svägerska.

Ha det bäst så länge PUSS MAULIN!!!