Att blogga har blivit lite som terapi för mej. Man får ur sej sina tankar och funderingar och omges av ett lugn som det va länge sen jag kände.

Jag är en väldigt känslosam person och oftast lagras det mesta tills det spricker. Jag har mina gråt-dagar när jag kan börja stortjuta över en liten bagatell och sen när jag gråtit klart så är det bra sen. Dessa dagar inträffar med ett tre månadersintervall ungefär. Det är ett av mina sätt att få ur mej allt. Ett annat sätt är att träna då kör jag på ibland lite för hårt för att jag är så förbannad. Oftast resulterar det i att jag blir så slut att jag har svårt att gå ner för trappan på gymmet, men va tusan då har jag iaf blivit av med lite ilska.

Nu har jag inte haft en gråt-dag på väldigt länge och jag går i princip bara och väntar. Det har gått ovanligt lång tid sen sist men tror det beror på att jag mår ovanligt bra. Har inte varit så här stabil i mitt psykiska mående på länge och det känns väldigt bra. Ovant men bra :) .

När jag gick i mellanstadiet fick jag ofta höra att jag skrev bra uppsatser och min magister kallade mej den blivande författaren. Sen slutade jag skriva av någon konstig anledning och nu försöker jag ta upp det igen.

Imorrn är det tenta-dags igen och det känns ganska bra. Jag är förberedd och ska ge järnet! Sen blir det ny kurs med "HÖRRNI" och det ska minst sagt bli intressant. Psykologi är det som gäller den här gången och hoppas att det ska bli bra trots att läraren säger "hörrni" efter varje mening.

Ikväll ska jag ta en promenad med Josse och Thessan, ska även laga middag åt dem. Ska bli spännade att se vad de tycker om min Pasta med bacon-röra.

Nu ska jag diska och sen stämma min gitarr den låter som en katt med tandvärk när man spelar på den.

Puss och kram MAULIN!!!